Tack och lov att det äger rum i alla fall säger jag!

Jag pratar då inte om min lilla "privata" familj utan om min världsfamilj och händelserna i Durban.

Världsbefolkningen består som bekant av de svaga mor- och farföräldrarna, de erfarna föräldrarna, de trotsiga storasyskonen och de barnsliga småglinen.

- Jag kan inte annat än tycka synd om den stackars äldre generationen som vet hur man tar hand om ett hem och använder sig av naturen för att hålla det rent. Att slösa på energi är en synd, man är tacksam för det man har och om något trots god vård går sönder så lagar man det vördsamt. Detta sparar både på resurser och ger arbetskraft. En del av dessa åldringar står med vatten upp till nyckelbenen och undrade hur det kunde bli såhär när de inte ens hade ord som mitt och ditt i sitt vokabulär på sin tid. 

Dagens uppförande, där den ena etiska regeln efter den andra bryts, kan de bara inte förstå. Enligt deras ungdoms filosofi, ska man behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Den moderna teknologin förstår de sig heller inte på för att boka läkartider och rösta för hållbarhet. Något som har gjort dem allvarligt åsidosatta och maktlösa.

- De erfarna föräldrarna försöker desperat att se efter sina äldre samtidigt som de försöker uppfostra sina tonåringar att inte göra samma misstag som de själva gjorde i sin ungdom. De säger att regler och begränsningar är för tonåringarnas eget bästa, men de vägrar tyvärr att lyssna på föräldrarna. Föräldrarna känner sig maktlösa. 

Föräldrarna förstår att det blir orättvist när de proklamerar att tonåringarna inte ska få leva samma oansvariga själviska ungdomsår som de själva gjort, men det är ju för ungdomarnas bästa menar de. Och gudarna ska veta att de har försökt allt. De har hotat, gråtit, mutat med ekonomiska medel, provat frihet under ansvar m.m. men inget vekar fungera. Men de vägrar ge upp! (Tack och lov).

- De trotsiga tonåringarna vill visa att de minsann kan själva. De anser sig inte vara beroende av någon annan och ska få sin trotsiga tonårsvilja fram. Detta beror i mångt och mycket på att de är lata och själviska. De smiter ut trots utegångsförbud, bryter regler och drar sig inte för att berätta den ena vita lilla lögnen efter den andra. Tonåringarna sätter sig själva i främsta rummet och glömmer bort att föräldrarna en gång varit ungdomar som begått misstag.Och att de faktiskt vill tonåringarnas bästa.  

Dessa tonåringar vill leva livet, och pröva allt. Konsekvenserna är de beredda och ta. De trotsar sina föräldrar genom att vägra städa sina rum eller ta ut soporna. Ungdomarna ska minsann visa att de kan försörja sig själva och tar första bästa jobb som ger snabba pengar. Den äldre generationen bryr de sig inte om utan anser dem vara gamla, mossiga, omoderna och tråkiga. Sätt dem på ett hem där man slipper ta hand om dem för de vet ändå inte vad de pratar om, är åsikten. Tonåringarna har storslagna visioner och ska bli rika och leva fett! 

- Och så har vi de barnsliga småglinen som säger att de är för små för att förstå någonting och använder det som ursäkt när de hamnar i problem, fast de egentligen vet bättre. Moget!

- Sist och minst har vi de ofödda generationerna, som inte har något att säga till om...(!)

Ingen nation, folk eller samhällsklass nämnd, ingen glömd!