Kalla mig konservativ eller pryd, men jag tycker det är lite stressande att hålla föredrag en hel dag med öppen gylf. Och veta om det. Och inte kunna göra något åt det.

Så valet stod mellan nya brallor och att byta gylfen på de gamla. Knappar byter jag själv, hål går min mamma med på att stoppa åt mig mot att jag fixar annat åt henne, men gylfbyte är ett jobb på riktigt. Ett jobb för proffs. Så jag frågade skräddaren ett kvarter  bort. Skräddare och skräddare, de kemtvättar, lagar lite kläder, klackar skor och slipar skridskor. Klart jag skulle stödja dem!

285 spänn kostar en ny gylf. Det är säkert skitdålig timlön för tjejen som jobbar där. För det finns ingen sänkt moms eller skatteavdrag för att laga kläder, det är förbehållet restauranger, krogar och ombyggnad av kåken.

Miljömässigt är det förstås åt skogen, det finns ingen miljönytta med att någon annan lagar min mat eller häller upp ölen åt mig – däremot att jag inte köper nya brallor. Att bygga om hemma kan vara klimatsmart, som när vi glasade in balkongen och därmed både fått ett växthus att odla i och tilläggsisolerat lägenheten – men just det är undantaget från rätten att göra skatteavdrag.

Varje gylf som byts istället för att man köper nytt är en pusselbit i hur vi kan rädda klimatet. Det tycker jag är ett bra argument för att lappa och laga. Och så skapar det jobb lokalt. Det tycker jag är ett kasst argument, nästan lite unket. Varför ska det vara jobb just här? Som om det vore det viktigaste, som om det skulle vara bra om varje bygd tänkte mer på sig själv och mindre på andra. Det vore ju bättre om det blev mer jobb där de behövs bäst, och inte tusan är det i Sverige.

Men imorgon hämtar jag brallorna med ny gylf och allt, och jag har med mig en jacka som behöver ny blixtlås.