Idag har mina örter fått vara ute på balkongen en stund, både för att vänja sig och för att jag behövde köksbordet för att baka. Det blev mjukkaka så jag fick inviga naggen jag gjort, den funkar utmärkt men jag tänkte låta det här inlägget handla om mina odlingsplaner.

Almedalen är över. De tusen kindpussarna är kindpussade, de tvåhundra visitkorten utbytta, de många minglen slutminglade och de många rosévinerna uppdruckna. Glömde visst att det var jobb också; en väldans lyckad heldag med Gröna Bilister på undersköna Briggen Tre Kronor, en fenomenal greenwash-diskussion med Hagainitiativet, lanseringen av Tricoronas lysande nya klimatkompensationshandbok och samtal om klimaträttvisa, mängder med möten med bilindustrin och mycket annat.

Man ska aldrig ta resultat på webbfrågor som sanning, men en viss fingervisning om sakernas tillstånd kan de ändå ge. Och när vi frågade er om hur ni helst tillbringar er semester var tendensen tydlig.
Storstadens puls lockar inte.

Såhär svarade ni på frågan Hur tillbringar du helst din semester?

Hej! Jag har en kompis som är väldigt liten i maten. Varenda gång jag äter ute med henne lider jag när jag ser hur mycket mat som blir över. Och hamnar i soporna.

Jag har bara varit med om att någon kommenterat detta en gång, och det var när vi var på semester utomlands. Hon hade bara ätit upp ett av de tre grillspetten och lämnat mer än hälften av tillbehören, när kvinnan på restaurangen som dukade av bordet bekymrat undrade om det inte smakade bra. "Jo, men det var så mycket", svarade hon med ett ursäktande leende, och vände sig sen till mig och sa att hon tyckte att portionerna ofta var alldeles för stora.

Och så kan det ju vara. Kanske borde det vara möjligt att säga precis hur mycket mat man vill ha, när man beställer? Det skulle inte behöva vara någon prisskillnad för jag förstår att det som kostar mest för restaurangen inte är själva råvarorna. Men den som inte vill ha så stora portioner skulle kunna äta med bättre samvete.

Nu tror jag i och för sig att min kompis har något slags aversion mot att äta upp allt på tallriken. För även när hon kan ta maten själv tar hon alltid betydligt mer än det hon äter upp. Så frågan är väl om det skulle hjälpa i det här fallet.

Det man däremot kan göra om man vill lämna men inte slänga, är att fråga efter doggy-bag. Konsumentföreningen Stockholm driver just nu en kampanj för att få oss att be om doggy-bag. Med ingen mindre än Dogge Doggelito som dragplåster - så passande!

Konsumentföreningen Stockholm har också gjort en liten undersökning kring våra attityder till doggy-bag. Den visar att 60 procent inte har kopplat ihop maten som slängs med miljöförstöringen - eller rättare sagt inte har tänkt på att det är bra för miljön att be om doggy-bag.
Två vanliga skäl till att de inte ber om påsen är att det är pinsamt (46 %) eller opraktiskt (29 %).

Tänk om vi kunde vända på det! Tänk om det kunde bli pinsamt att slänga mat i stället? Och coolt och ansvarstagande att be om doggy-bag!

- Vi måste komma ifrån att det skulle vara pinsamt att be om doggy bag. Tvärtom är det ett tecken på medvetenhet. Vår undersökning visar dessutom att 74 procent av de tillfrågade restaurang­erna tycker att det är bra när gästerna ber om doggy bag. De övriga 26 procenten får väl helt enkelt vänja sig, säger Louise Ungerth från Konsumentföreningen Stockholm.

Men restaurangerna kunde faktiskt vara lite mer aktiva i det här. När de dukar bort tallrikar med en massa överbliven mat på, kunde de ha som rutin att fråga: Får det vara en doggy-bag?

De skulle faktiskt kunna ta en liten slant betalt för bagen också, så kanske det blir mindre skämmigt. För det är alltid lättare att köpa något än att betala för det. Och den som inte vill betala extra kan ju ta med en egen burk.

Det kanske inte fungerar vid bufféer, då man riskerar att någon tar extra mycket med en baktanke, men vid à la carteservering, varför inte?

Någon mer än jag som tycker att vintern har pågått länge nog? Som frågar sig hur någon kom på idén att bosätta sig på de här breddgraderna. Och planerar för ett hus på spanska solkusten så fort barnen vuxit upp. Jag bestämde mig för att testa några sätt att försöka glömma att det är vinter. Och betygsatte allt. Följ med mig på min resa undan mörkret och kylan...

Test 1. Bad & bastu på simhall

Vattnet i simhallen är 27 grader, betydligt varmare än i sjön svensk sommartid. Och i bastun är det ännu hetare - 65-75 grader. Perfekt för en frusen själ! Jag styr kosan till närmaste simhall och passar även på att motionssimma för att få upp värmen. 

Etiopien är långa avstånd och usla vägar. Dessutom är flygbolaget (det finns bara ett) bra och billigt, så det blir lätt att man flyger ett par av delsträckorna på ”the historical circuit” i norra delen av landet. På flygplatsen nickar vi igenkännande till andra turister vi sett i klostren och bland ruinerna. På bussarna träffar vi aldrig någon annan.