Jag är helt knäsvag för sälar. Egentligen för alla marina däggdjur, men sälar är lite obeskrivliga. Härom dagen tittade jag på sälföreställningen på mitt jobb, Kolmårdens djurpark. 30 minuter lång fantastisk föreställning med ett livslång budskap.
Sälarna lärde bla publiken vart man slänger plast - dvs INTE i vattnet.
Djurparksdjur är otroligt viktiga som ambassadörer för sin art och
sälarna på Kolmården har ett viktigt budskap till oss. Vad jag vill tillägga här är att sälarna i det vilda inte bara hotas av all vår nedskräpning,
att de fastnar i fiskeredskap osv - nejdå, som pricken över i:et hotas även de av alla våra kemikalier. Tarmsår hos unga gråsälar har upptäcks - troligen beror det på något miljögift, exempelvis bromerade flamskyddsmedel (se wwf.se för mer info). Det största hotet idag, mot våra sälar är miljögifter.


Så om det inte räckte med att kemikalie-samhället är det största hotet mot människan som art - så hotar det även sälarna!

Jag va ju som bekant på föreläsning förra veckan. Katarina Johansson (författarinna till boken Badskumt) gästade Naturskyddsföreningens rikskansli och jag satt på första parkett, lekte moderator och glufsade KRAV-märkta vindruvor.

Katarina Johansson, författarinnan bakom boken Badskumt, ska föreläsa ikväll på Naturskyddsföreningens rikskansli (18:30). Jag ska sitta på första parkett och lyssna och förmodligen förfäras över allt skit som mitt fina smink innehåller. Kommer säkert bli äcklad av mitt eget badrumsskåp därefter.

Den sista mars är det earth hour och man ska släcka ned allt i en timme. I hela mars månad ska man även försöka duscha mindre, sortera soporna bättre och äta så mycket vegetariskt som möjligt.

Så var det jul igen och den varar ända till påsk :S. Julen varar länge, ska min gran också göra det?

Tjoho! Årets miljöjournalister han annonserats under pompa och ståt (eller snarare trumvirvlar) på måndagskvällen. Undertecknad var där och kunde med egna ögon bevittna hur åtminstone den ena pristagaren började gråta av rörelse. Linda Danhall och Lotta Nilsson, på Norrländska Socialdemokratens Kalixredaktion fick priset för sin gedigna artikelserie om miljögifter i Haparanda.


Linda Danhall och Lotta Nilsson. Foto: Mats Hellmark

Juryns motivering:
”Linda Danhall och Lotta Nilsson, Norrländska Socialdemokraten, belönas för artikelserien om finländska företaget Outokompos miljöpåverkan i Haparandaregionen; för att de systematisk och envist uppdagat den stora lokala arbetsgivarens osynliga nedsmutsning av en bygd. Lokaltidningens små resurser har disponerats väl av två ihärdiga reportrar. De presenterar väsentliga fakta, ifrågasätter företagets och myndigheternas ställningstaganden, och visar på en föredömlig journalistisk uthållighet.”

Jag måste erkänna att jag inte hade hört talas om det här, men jag var inte ensam. Nyheten har inte fått någon vidare spridning nedåt i landet, men tydligen har dock Expressen gjort ett tvåsidigt reportage om det tidigare i höst, berättade pristagarna.

Linda Danhall och Lotta Nilsson fick många frågor om hur de fått tid och resurser till detta gedigna grävlobb som resulterade i 60 artiklar. De berättade att de först under flera månader ägnat kvällar och pauser i jobbet (så kallad håltimmesjournalistik) åt research, och att de senare, när redaktionen förstod att de verkligen var något på spåren, fått göra det på arbetstid.

Vad artiklarna handlade om?  Jo, att den finska ståljätten Outokompo släppt ut svaveldioxid, cyanid, kvicksilver, nickel, sexvärt krom samt ett antal andra ämnen och kemiska föreningar i stora mängder, mycket nära gränsen till Sverige.