Ett av mina "nyårslöften" (snarare mer löften om bättre livskvalité, så vi kan kalla det kvalitetslöften) var ju att ftalatbanta. Vilket går helt åt helvete. Hittills har jag lärt mig att ftalater kan/ofta finns i parfym, kläder med plasttryck, platsförpackningar, kosmetika - ja för att nämna några. Det känns lite som att försöka undvika ftalater är som att försöka undvika myror inuti en myrstack. 

Nåja. Jag använder numera endast parfym vid "speciella" tillfällen. Alla mina dagar är förvisso speciella men ni fattar. Less is more. Men den där jävla plasten är ju överallt. Nästan allt jag äter är inplastat. Nu är det ju inte så att jag äter plasten också, men ftalaterna lallar ju över till både maten och mig ändå. Jag kompromissar med mig själv. Aldrig micra lunchlådor i plats, aldrig kläder med plasttryck, mindre parfym, mindre kosmetika etc etc.

Nytt motto: Less is more. Jag tänker applicera det på allt. På innehållsförteckningar, min garderob, kosmetik och andra produkter på huden, antal hårtvättar i månaden - ja allt. Jag måste fortfarande rensa kattlådan stup i kvarten men det är ju en annan grej.

Nog om detta. Ett av mina andra löften var att "uppleva mer och konsumera mindre". Alltså att göra mer och köpa mindre. Tristess-shopping har ofta varit min grej. 

Det är så vansinnigt enkelt egentligen. Istället för att strosa i en galleria så strosar man utomhus. Istället för att köpa nytt så inventerar man garderoben grundligt. Halsduken på bilden är egentligen en poncho. Från min rosa period, 2004. På den tiden jag va blond,
bara hade rosa kläder, dansade på Kristianstads bardiskar och tyckte Paris Hilton va lite cool. 

Mitt uppleva-löfte handlar väl mest om att jag inte ska vara ägd av mina prylar och inte dras med i hela den där "köpa-köpa-köpa-hetsen". Jag har sprungit färdigt i det där hamsterhjulet.

Här kan du avge ett miljölöfte på Minplanet: www.minplanet.se/miljoloftet