Ibland lider jag med Vattenfall. Hur de än gör så är det fel. De har massa kolkraft, det är förstås skit. Men när de försöker byta kolet mot biobränsle är det också fel – fast de faktiskt vill göra bränsle av en restprodukt som bara ligger och skräpar.

Med Global Utmaning och projektet Forestry For Development granskar jag möjligheterna för hållbart skogsbruk i Afrika söder om Sahara. Liberia, där jag är nu, har nyligen lämnat ett blodigt inbördeskrig bakom sig, har Afrikas enda kvinnliga president, som nyligen återvaldes och i samma veva fick Nobels fredspris. Hon måste göra allt på en gång – tillväxten måste vara rekordsnabb för att få pengar till återuppbyggnad, skolor och mycket annat, samtidigt som omvärlden kräver att de fina urskogarna som redan är borta i grannländerna ska bevaras. Lösningen kan heta hållbart skogsbruk.

Foto: Global utmaning, http://www.flickr.com/photos/global-utmaning/sets/72157629110615877/

Liberia är störst i världen på gummi. I ett smart skogsbruk huggs gummiträdet ner efter ungefär 20 år, när dess produktion dalar, men kriget har gjort att det står miljontals gamla träd kvar. Brukarna tvekar att hugga ner dem, eftersom nya träd inte ger någon gummi alls de första sju åren. Normalt hugger man successivt ner olika delar av plantagen, så att man alltid har produktion. Nedhuggna träd ligger för det mesta kvar och skräpar.

Nu vill Vattenfall omvandla uttjänta gummiträd till biobränsle som ska stoppas in i deras kolkraftverk i Europa.  För att det ska kunna löna sig för dem, måste alla gummiträd tas på en gång. För att det ska funka för bonden, måste det finnas en annan inkomst tills de nya träden börjar ge gummi. Vattenfall och dess liberianska partner Buchanan Renewables försöker ordna odling av grönsaker bredvid gummiplantorna, men ännu är det osäkert hur bra det funkar och inte en enda bonde som fått sina gummifält skövlade odlar ännu något annat på gummimarkerna. En del av gummiträden ska bli el för huvudstaden, där nästan alla måste använda dyra, skitiga generatorer eller elda träkol. Men kraftverket är inte ens byggt än.

Alla liberianska medborgarorganisationer jag träffar är mer eller mindre missnöjda med vad Vattenfall gör. En del av kritiken är lätt att avfärda – som de löjeväckande påståendena att Vattenfalls ännu ganska lilla operation har fyrdubblat priset på träkol. Andra är oundvikliga nybörjarfel som bolaget tar till sig och gör något åt, som att man delade ut fröer på fel sätt vilket gjorde att de stals. Några handlar om för dåliga löner – visst är de låga, men det går ju bra att tacka nej. Några kritiserar att bolaget beter sig som en gammaldags brukspatron, med en del av lönen i form av rissäckar och gör välgörenhetsprojekt i byn, med stora skyltar så ingen ska missa vem som gjort det men utan möjlighet för de lokala att påverka vart pengarna går. Också här verkar bolaget öppet för förändring. Däremot visar bolaget sin hårda kärna när arrangemanget med ett brevlådeföretag i Amsterdam ifrågasätts – det är inte olagligt säger de, men är det legitimt och hur många skattemiljoner förlorar urfattiga Liberia på dealen?

Min oro rör inget av detta, utan att grönsaksplanteringen kanske inte kommer att funka och att bönderna då har sju magra år framför sig. Vissa bönder fick sin mark skövlad under regnsäsongen, vilket gjort marken hård och därmed försvårar eller omöjliggör plantering av ömtåliga grönsaker.

Ingen ska tro att Vattenfall är välgörenhet – inte ens de som säljer lök på marknaden Vattenfall renoverat. Men de är Sveriges mest synliga bolag och en favoritmåltavla för miljörörelsen. Just detta gör att jag ändå känner tillförsikt. För i grunden är det ju utmärkt att uttjänta träd som ligger och skräpar blir en inkomst lokalt – gudarna ska veta att det behövs – och minskar klimatpåverkan globalt. Klimatnyttan när träden faktiskt ersätter kol i Europa är över 80 procent, ungefär lika stor när träden ersätter dieselgeneratorer i Monrovia. Så låt oss göra precis detta – granska och efterfråga förbättringar, men också applådera att någon äntligen faktiskt försöker.

Den 12 mars är det dags - då släpps min rapporten och hålls seminariet. Vill du komma? kolla in globalutmaning.se för exakt tid och plats!