Bilfritt på Amorgos

På grekiska ön Amorgos finns inga miljöcertifierade hotell eller ekoturism-märkta arrangemang. Ändå är satsningen på hållbar turism tydlig. Amorgosborna har förstått att ta vara på sin egen natur och kulturhistoria för att säkra en hållbar utveckling på ön.

Doften av örter är det första som slår oss då vi kliver av färjan på den östligaste av de grekiska öarna i Kykladerna. Här på Amorgos blommar redan Jakarandan och citronerna lyser gula. Den vildväxande anisen sprider sin arom i vinden - en lisa för en vintertrött själ.

Har du inte sett filmen "Det stora blå" så har du nog i alla fall sett bilder från filmen. Dem har turistbolagen använt i över 20 års tid för att marknadsföra Grekland. Du vet: azurblått vatten, trånga gränder med vitmålade hus, svartklädda gummor i dörröppningarna och leende gubbar på utecafé. Det är Amorgos.

Amorgos är den östligaste av de grekiska öarna i Kykladerna. Den är tre mil lång och knappt en mil bred. Det finns ingen flygplats på ön, hit tar man sig med färja. Båtturen från Atens färjeläge Pireus tar nio timmar.

Kort högsäsong

Högsäsongen med sol och bad är relativt kort på Amorgos. Under sex veckor ska de som idkar turismnäring på ön få in hela årets inkomst. Men i stället för att satsa på flygplats, golfbanor och fler hotell, som tidigare setts som den allenarådande lösningen, har man börjat förstå att det är bättre att sprida besökarna över året och ta vara på öns egen genuinitet, förklarar öns borgmästare Nikolaos Fostieris.

Nikolaos Fostieris kallar det hållbar turism. Vår- och höstarrangemang med botaniska vandringar, spa och hälsovistelser eller bo-på-lantgård-koncept med närhet till vardagligt kykladliskt familjeliv, ett alternativ till partylivet på grannöarna, som man hoppas ska locka nya grupper till ön.

På ön träffar jag öbon Vangelis Vassalos. Med en examen i neurofysiologi, kunskaper i kinesisk akupunktur och ett nedärvt intresse för örter, vill han satsa på en framtid här.

– Vi har precis så stor turism som ön klarar under högsäsong just nu för att samtidigt kunna värna miljön och den småskaliga kulturtraditionen. Ska vi expandera som måste det ske över året, säger Vangelis Vassalos.

Vi sitter på en av byn Aigialis små tavernor med utsikt mot fiskebåtarna och havet. Han berättar hur nöjd han är över att ha återvänt till sin barndomsö efter några års studier i England och Kina.

I likhet med flera andra öbor har han anammat idén om att försöka förena öns egen natur- och kulturhistoria med turismen, och tagit fasta på öns örtprakt.

– När jag var barn användes medicinalväxter fortfarande flitigt här. Det finns en fantastisk och unik fauna på ön med mer än 600 blom- och örtarter.

Men kunskapen om örternas läkande förmåga har nästan gått förlorad.

– Nu försöker vi återupptäcka och återanvända gamla metoder om hur de vildväxande örterna bäst skördas, hur de ska efterbehandlas och hur nyttigheterna utvinns ur dem, förklarar Vangelis som börjat dokumentera den äldre generationers kunskaper i ämnet.

Labyrinter avskräcker biltrafik

I den lilla bergsbyn Lagada har han byggt ett modernt örtlabb med stora rostfria fat där blomstren pressas, ångas och destilleras till oljor med högt koncentrerat. Resultatet blir tvålar och oljor som han kan saluföra till turister med god förtjänst. I den nyöppnade butiken i byn jobbar redan hans fru heltid och snart kan han börja anställa.

 

Många av de små byarna på ön byggdes en gång i tiden som labyrinter för att villa bort inkräktare. Därför finns här ingen biltrafik. Inte ens i huvudstaden Choras centrum går det att köra.
Hela nordöstra Amorgos är fritt från bilvägar och har blivit klassat som Natura 2000-område för sin unika fauna.

För den som är på ön en tidig vecka på våren är det närmast perfekta förutsättningar att vandra, enligt Ilias Provopoulos (bilden nedan), journalist från Athen som ständigt återvänder till Amorgos för att ta sig runt till fots. Utmärkta leder sträcker sig från norr till söder och han har skrivit om många av dem.

Det som kännetecknar Amorgos är inte bara de fina vandringslederna med storslagna vyer, det är framför allt mötet med öborna som är det speciella. De är generösa och välkomnande, menar han.

– På stigarna mellan byarna har människor färdats, till fots eller på åsna i urminnes tider. Och gör så än idag. Det uppstår ofta avslappnade och spontana möten med ortsborna under en sådan vandring. Det är oslagbart, säger Ilias som nu är på sitt sjunde besök på Amorgos.

Förvildade getter ett problem

"Det finns bara 1 800 bofasta på ön, men närmare 20 000 getter" är en återkommande kommentar när befolkningssiffran kommer på tal. Förvildningen av getter ses som ett problem.

I Lagada där kreaturen hålls utestängda från att beta har träden fått en chans att växa sig höga. Två av öns inhemska arter, Elychrisum Amorginum och Organicum Caleavetum har också lyckas slå rot på just de brantaste klipporna dit getterna inte når.

Stenmurarna som håller de gamla terassodlingarna på plats är också i fara. Stenarna, som har lagts utan cement för att hålla jorden på plats längs de branta bergssidorna, har hållit i flera hundra år och är skyddade som kulturvärde av UNESCO. Men det bryr sig inte getterna om. De klampar på längs murarna som rasar sönder och orsakar erosion.

En gång i tiden växte vinrankor och vete i terassodlingarna. Numera har den vildväxande rosmarinen och anisen tagit över. Vangelis Vassalos berättar att det finns en spirande anda av rekultivering på ön. Gamla kulturväxter som fava, den stora bönan som är vanlig i traditionell matlagning, har börja odlats igen.

– I och med turisternas ökade intresse för vår kulturhistoria har lokalbefolkningen börjat förstå att det finns ett värde, rent ekonomiskt, att behålla den. På så sätt kan våra intressen med besökarna förenas på ett bra sätt. Den hållbara turismen gör det möjligt för oss att satsa på en hållbar utveckling för ön, avslutar han.

Lena Bäckman Lägerdal
Frilansjournalist

Kommentarer (0)

Skriv kommentar