| Aktuellt |
Krönika: Tenikoptimisternas fel att förbifart Stockholm byggsFörbifart Stockholm byggs. Miljard efter miljard plöjs ner i asfalt som ger mer biltrafik, mer trängsel och mer avgaser. Det är teknikoptimisternas fel, skriver miljödebattören Mattias Goldmann.
Teknikoptimisterna hävdar att bilens utsläpp tillhör gårdagen, och att vi redan år 2020 kör avgasfritt. Då kör alla elbilar, påstår BilSweden. Miljöminister Andreas Carlgren garderar med elbilar och biogasbilar. Teknikoptimisterna har fel. År tjugotjugo kommer bara en bil på tjugo att vara eldriven. Hälften av bilarna då kommer att vara uppemot tjugo år gamla, precis som idag. De flesta bilar vi kör då finns redan på gatan idag, och idag finns ungefär 500 elbilar av nästan 4,5 miljoner fordon. Det är tre år kvar tills Volvo börjar sälja sin första elbil, förmodligen i små volymer till en början. Till elbilarna räknar BilSweden laddhybrider eller plug-in, som kan gå ett par mil på eldrift. Det är kanon, de kan gå avgasfritt till vardags. Men själva argumentet för Förbifart Stockholm är ju att de flesta bilarna ska förbi Stockholm. Då kör de mer än ett par mil och då går de på bensin, i bästa fall etanol. Carlgrens gardering hjälper litegrann, det finns gott om gasbilar på marknaden redan nu och större delen av bilparken skulle kunna gå på biogas. Men då behövs ett tusental mackar, mot de 102 vi fått till på tjugo år. Det går, men Carlgren själv verkar inte vilja - varför tar annars regeringens stöd till gasmackar slut till årsskiftet? Utan ny stimulans blir inte mer än var tjugonde bil en gasbil heller år 2020. Det är över 200 000 gasbilar mot dagens 20 000, men det är inte de fyra miljoner som Carlgren motiverar Förbifart Stockholm med. Teknikoptimisterna verkar alltså få fel med ungefär 900 procent. Då får vi öka de beräknade utsläppen med lika mycket. Och det är bara på personbilssidan, för långväga lastbilar och långfärdbussar tror inte ens teknikoptimisterna på ett storskaligt genombrott för el och biogas till 2020. Och vi är bara halvvägs igenom problemet. Elen för alla dessa elbilar ska framställas någonstans också. Inga problem, säger teknikoptimisterna, det blir vindkraft för hela slanten. Visst, det är bara ett par terrawatttimmar som behövs, så det går absolut att lösa. Men då måste regeringen vilja; alla storstilade vindkraftplaner går trögare nu eftersom tillståndsgivningen fortsatt krånglar och den långsiktiga lönsamheten inte är säkrad. Och vad säger att just elbilarna ska få tillgodoräkna sig vindkraftelen, bygget är ju inte alls kopplat till elbilens genombrott? Är det inte minst lika rimligt att säga att alla elanvändare får sin del av vindkraften, såsom det faktiskt ser ut i elnätet? Då är en elbil till ungefär en procent vindkraftdriven. Andra menar att elbilens el ska räknas som marginalel, eftersom den ökar behovet av el på marginalen, och då går elbilen till cirka 2020 på kolkraft. Dessutom orsakar också elbilarna trängsel och trafikolyckor, kanske faktiskt mer än andra bilar eftersom milkostnaden för en elbil blir så låg att det i praktiken kommer att upplevas som gratis att ta bilen - och långt billigare än bussen eller t-banan. Klart vi kör mer då (däremot tror jag att det är trams att det blir så många olyckor för att elbilen är tyst; den tystnaden är en underbar lisa för hundratusens bullerstörda). Det finns teknikoptimister ultra också. Enligt dem ska elbilarna gå på solel. Från Sahara. Till 2020. Good luck. Chad, Niger, Somalia, Algeriet, Mauretanien, Libyen ... Det är inga självklara stater att göra mångmiljardaffärer med. Om det ens går: Ska vi gå från beroende av oljediktaturer till beroende av soldiktaturer? Personligen föredrar jag klimatsmarta biobränslen från tredjevärlden-demokratier. Det är fyra månader kvar till Köpenhamn, då vi måste få ett radikalt, långsiktigt klimatmål. Märkligt nog är hotet lika stort från teknikoptimister som från teknikpessimister. Optimisterna menar att vi kan rena bort koldioxiden, med miljontals skorstensliknande apparater. Fet chans att det blir av, och att det är kostnadseffektivt - det är ju långt mindre än en procent koldioxid i luften, så det blir enorma mängder luft att ha hand om. Ska tornen också ta hand om metan, lustgas och andra växthusgaser stiger kostnaderna enormt. Optimisterna ultra vill reflektera solstrålar med speglar, strö ut järnfilspån och jag vet inte allt. Rimligen borde deras förslag hänvisas till ett science fiction-förlag men eftersom det finns så många som skulle tjäna på att vi inte behöver ändra vårt beteende, finns det risk att det blir stora anslag till sådana projekt och samtidigt minskade krav på verkliga utsläppsminskningar. Teknikpessimisterna säger att vi inte behöver bekymra oss, oljan tar ändå snart slut. Det är fel i sak; olja nybildas ständigt även om det är minimalt jämfört med vad vi konsumerar. Vi hittar allt otäckare sätt att dryga ut oljan, med mångdubblad klimatpåverkan per liter jämfört med idag. När oljan tar slut, återstår kolet och naturgasen. De räcker inte heller mer än drygt 100 år till, men till dess hinner vi sabba klotet en gång för alla. Teknikpessimisterna ultra säger att det redan är för sent, det går inte att rädda klimatet, vi får istället rikta in oss helt på att anpassa oss till ett annat klimat. Får de genomslag, drabbas alla de som inte kan anpassa sig mycket hårt - fattiga människor, andra växt- och djurarter. Också teknikpessimisterna har stort genomslag i klimatdebatten, inte minst för att traditionell industri har mycket lättare att tjäna pengar på "adaptation" (skyddsvallar, avloppssystem - mycket betong) än "mitigation" (förnybar energi, energieffektivisering). Det är teknikrealisterna som måste få fullt genomslag. Vi gläds åt el- och gasbilar, men inser att de inte löser alla problem - och att deras genombrott inte kommer av sig själv. Vi är övertygade om att klimatet går att rädda, men att det kräver att vi verkligen skärper oss. Synd bara att det är så mycket roligare att vara optimist och så mycket lättare att vara pessimist! Mattias Goldmann Inlägget är även publicerat på Mattias Goldmanns blogg: minplanet.se/mattiasblogg
Förbifart Stockholms sträckning, källa Vägverket:
Dela
E-posta detta
Kommentarer (1)Skriv kommentar |







