Alelyckan - ett steg närmare kretsloppssamhället

På jakt efter en speciell spegeldörr från sekelskiftet? Eller har toalettstolen fått en spricka? I världsberömda Kretsloppsparken Alelyckan i nordvästra Göteborg blir gammalt till nytt. Häng med!

Solen lyser på toalettstolar, handfat och badkar. Efter ännu en hektisk helg och den sedvanligt stängda måndagen är arbetet på avdelningen Återbruket i kretsloppsparken Alelyckan i full gång.


Återbruket är en av fem avdelningar i kretsloppsparken (de andra är en återvinningscentral, Stadsmissionen, Returhuset och en återvinningsstation) och huserar i och utanför en stor lagerlokal. Här tar man hand om inredning och byggmaterial som människor har tröttnat på, eller som blivit över. Lokalens gångar är fyllda av fönster, ugnar, kakel, kylskåp, beslag, ja det mesta man kan tänka sig.

När Kretsloppsparken startade 2007 var den pionjär i Sverige och i stora delar av världen, på grund av sitt sätt att återanvända och sälja det som lämnas in. 

Afrika, Indien, Brasilien

Nu kommer många studiebesök från såväl andra svenska kommuner som från Afrika, Indien och Brasilien.

Men i dag är besökarna vanliga kunder som antingen ska lämna ifrån sig sitt skräp, eller leta efter nygamla fynd.

Som Tomas Dahllöf från Lödöse utanför Göteborg. För dagen spanar han in dörrar till sitt gamla hus, där kompletteringar ständigt behövs.

- Jag är ofta i Kretsloppsparken, det är verkligen ett bra ställe. Här på Återbruket hittar jag alltid hur mycket som helst. Dessutom är det är billigt. Och så gör man nåt bra för miljön på köpet, säger han och kilar vidare till de spröjsade fönstren i gången mittemot.

En annan kund är Lars Berger från Trollhättan.
– Jag brukar lämna kläder och mer vanliga grejer när jag är här. Eftersom jag jobbar som snickare letar jag begagnat byggmaterial och andra saker som kan vara bra att komplettera en renovering med, berättar han.

Jag blir runtvisad i parken av samordnaren och projektledaren i parken, Pål Mårtensson. Han berättar att grundtanken kring Kretsloppsparken är att samla all kompetens inom återvinning och återanvändning på samma plats.

– Att återanvända saker är ju inget nytt, men det vi gjort är att satsa mycket pengar på en stor yta och bjuda in andra entreprenörer på området som tar hand om det folk inte vill ha och säljer det vidare på olika sätt, säger han.

Ska motverka slit och släng

En annan tanke bakom projektet är att människor ska upptäcka vart vårt konsumtionssamhälle 
är på väg. Det absurda i att våra prylar så snabbt blir omoderna och ska bytas ut. Det gäller att få oss att tänka återvinning och återanvändning istället för slit och släng.
– De som kommer blir förvånade när de får frågan om de kan tänka sig att lämna något till våra entreprenörer. De flesta säger först 'nä, jag har inget, bara lite skit som ska slängas'. När vi sen kan plocka ut gamla cyklar och förklara att de mycket väl kan gå att återanvända tycker de att det är kanonbra. På så sätt påverkar vi folks beteende långsiktigt, säger han.
– Och när de ändå är här med en kärra passar de ofta på att handla det andra har lämnat – kanske något begagnat byggmaterial, möbler, kläder eller husgeråd, fortsätter han.

Många lämnar in rester av fondtapeter, som kan användas till mycket. Den här gången räddades skivan till ett trasigt bord av 50-talsmodell.

Trenderna i Alelyckan följer samhället. Föga förvånande är Ikea störst även här. Det är inte ovanligt att platta paket kommer in utan att ens ha varit uppackade... 

Arbetslösa får jobb

Lite längre bort i parken ligger Returhuset. Här restaureras, snickras och monteras det – allt inom ramen för ett sysselsättningsprogram där människor som behöver komma in i arbetslivet får arbetsträning. På ett år strömmar cirka 100 personer igenom olika sysselsättningsprogram här. De kan välja att arbeta i caféet, med textil, möbelomklädsel, cyklar, trädgård eller snickeri.

Blomman är gjord av tillplattade kapsyler från mineralvatten. Tavlan är en av få saker på Alelyckan som inte är till försäljning.

Ett exempel är 28-årige Mikael Eriksson som arbetstränade i snickeriverkstaden på Returhuset för ett och ett halvt år sedan och tack vare det fick jobb som snickare. Vi pratar med honom efter att vi varit på Alelyckan och han berättar att han hamnade snett tidigt i livet och att jobbet på Returhuset betytt enormt mycket
– Jag är så tacksam för att jag fick chansen att börja där. Det är därför jag har kommit dit jag är i dag, säger han.
Att ha fått rutin i vardagen, en känsla av samhörighet och att ha fått göra något viktigt är det Mikael framför allt bär med sig.
– Hela Kretsloppsparken är ju fantastisk. Att ta hand om världen i stället för att förstöra den är något vi alla har ett ansvar för, säger han.

Återvinning - en framtidsbransch

Och man ska inte sticka under stol med att de som arbetstränar här har kommit in i en framtidsbransch. Inne i Returhuset är det fullt ös. Det bullras och bankas, skruvas och spikas. Lukten från verkstaden blandas med doften av kaffe från det ekologiska caféet strax intill. Här sysslar man med att renovera, reparera och fixa till trasiga och slitna möbler till försäljningsbart skick. Och producera nya saker utifrån gamla.

- Vi har faktiskt sålt tillbaka stolar till samma kunder som skänkt dem! Förhoppningsvis gör de sig inte av med dem nästa gång utan tar fram lite målarfärg i garaget istället, säger Kristoffer Andersson, arbetsledare för snickeriet.
Inne i Returhusets butik hänger amplar med blomstrande, gröna växter i fönstren och coola 50-talstextilier blandas med finurligt ihopsatta stolar av gamla däck.
– Vi tar vara på precis allt – gamla plockbitar från textilier kanske inte räcker till hela klädesplagg, men till en börs eller till att klä om en knapp, säger Kristoffer Andersson.

Returhusets samordnare Heléne Stjernlöf pratar om planerna på att hålla workshoppar med remake på kläder.
– Kanske kan det bli en hel serie med olika hantverkare och konstnärer. Vi får se, säger hon.

Projektledaren Pål Mårtensson berättar om en kollega som gjorde en uträkning på skoj. Bara i Göteborg har man 210 000 besökare per år. Tar man med alla återvinningscentraler i landet slår det självaste Liseberg som attraktion.

Så de gröna kaninerna, regalskeppet Vasa och polkagrisarna i Gränna får se upp – nu är det kretsloppsparker som gäller.

Tygfåglarna är sydda av återvunnet tyg, restlappar och inköpt ekologisk bomull. De rymmer innehållet av en Bag-in-box och kallas lite skämtsamt för fyllekajor.

Text och foto: Helena Bäckhed
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 

---

Potential: 80 000 ton mindre avfall

• Kretsloppsparken Alelyckan i Göteborg startade 2007 och minskar numera avfallet med 360 ton om året genom att återanvända saker. Det motsvarar växthusgaser från 430 bilar som kör 1 500 mil vardera. Även bidraget till försurning och övergödning minskar tack vare parken.

• En färsk rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet (Förebygga avfall genom Kretsloppsparker, februari 2011) visar att om Göteborgs fem återvinningscentraler byggdes om till Kretsloppsparker och fick samma resultat som Alelyckan, skulle man kunna minska mängden avfall med cirka 2 200 ton.

• Om landets 600 återvinningscentraler gjordes om till kretsloppsparker, skulle avfallet minskas med nära 80 000 ton om året, drygt 5 procent av allt avfall som lämnas in.

• Alelyckan kostade 40 miljoner kronor att bygga och upptar en yta på 30 000 kvadratmeter.

Överblick över kretsloppsparken Alelyckan, klicka här.

Kommentarer (4)

Skriv kommentar