"Förgiftad" ger hopp - trots allt

Först avgiftar de sig och tar blod- och urinprov, sen utsätter de sig under två dygn för så höga doser som man kan tänkas få i sig i ett någorlunda normalt liv.

De använder helt vanliga produkter på det sätt som de är tänkta att användas. Bland annat äter de stora mängder tonfisk på burk för att testa kvicksilverhalter, smörjer in sig med hudsalvor och rakskum för att testa triclosan och lagar mat i plastkärl för att få upp sina halter bisfenol A.

Resultaten är skrämmande, med kemikaliehalter som skjuter i höjden och passerar allehanda gränsvärden för vad som betraktas som säkert.

Lättsam approach

Det är ett lättsamt sätt att ta sig an kemikalieproblematiken, och vore lätt att avfärda – vilket också industrin försökt – om inte försöken kombineras med en nästan tröttande mängd forskningsreferenser. För ämne efter ämne är historian den samma: Också små mängder kan försämra inlärningskapaciteten, ge autism, hyperaktivitet, cancer, fortplantningsstörningar, parkinson, alzheimer, adhd och mycket annat elände.

Gång efter annan knyter jag näven och undrar varför inte det ämne som behandlas för stunden är förbjudet, varpå författarna visar upp hur kemikalieindustrin förhindrat lagstiftning på området. De begränsningar som trots allt finns har ofta sitt ursprung hos oroliga "soccer mums" som Erin Brockovich. De lyckas övertyga lokalpolitiker om ett förbud på dagis och skolor, som sedan spritt sig till kommuner, delstater och slutligen länder. I andra fall hamnar frågan i domstol, där det slutar med förlikning och företag som fortsatt bedyrar att deras produkter är ofarliga men "frivilligt" tar bort dem från hyllorna.

Beskrivningarna är amerikanska, och författarna kontrasterar flera gånger med hur samma kemikalier sedan länge är förbjudna i Sverige, trots att många av de förbud vi tidigare haft är upprivna av EUs frihandel. I förlagets efterord presenteras dagsläget i Sverige, med slutsatsen att kemikaliernas farlighet, och därmed bokens slutsatser, är universella.

Skrämmande - men med ljuspunkter

Förgiftad är mestadels skrämmande läsning, men det finns en viktig ljuspunkt i att författarnas kemikalienivåer gick ner lika snabbt som upp, även om de aldrig var nere på noll. Med ett kemikaliesmartare leverne kan man snabbt minska exponeringen och förbättra förutsättningarna för ett hälsosamt liv. I bokens sista kapitel presenteras handfasta tips, kemikalie för kemikalie. De flesta av dem går att tillämpa direkt, och många av dem har man redan påbörjat som resultat av tidigare kapitels lärdomar.

Kemikaliefrågan har hamnat lite i skymundan av klimatfrågan och har inte hjälpts av att det i kemikaliemotståndet ibland funnits inslag av hysteri (eller så är det kemikalieindustrin som framgångsrikt fått mig att tycka det). Men nu vänder det. Stefan Jarls film Underkastelsen öppnade dörren för en bred diskussion om kemikaliesamhället. Boken Förgiftad tar nästa steg. Läs den, och se hur den förändrar din vardag.

Mattias Goldmann

Minplanets intervju med Rick Smith när han var i Sverige nyligen hittar du här

Kommentarer (0)

Skriv kommentar

Namn

E-mail

Kommentar

Prenumerera via e-post (Endast för registrerade användare)

Jag har läst och godkänner Användarvillkor.

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar