Sann saga alla borde höra

KÄRNAVFALL. När Minplanet var på premiären av Into Eternity i höstas var vi nästan ensamma i salongen. Vi hoppas att filmen går upp igen och blir sedd av många - och dammar under tiden av vår gamla recension!


Det är inte precis rusning till premiären av dokumentären Into Eternity. Synd, för Michael Madsens film tar på ett suggestivt sätt upp något ingen borde blunda för: slutförvaret av världens hundratusentals ton kärnavfall.

"Då blir vi tre", säger en man med rufsigt hår när jag hämtar ut biljetten till Into Eternity. Senare i salongen när filmduken lyses upp räknar jag till elva. Det kan man inte direkt kalla rusning.

Tydligen har Stockholmspubliken roligare saker för sig en fredag kväll än att se en filmpremiär om slutförvaret av atomavfall. Ett avfall det finns mellan 200 000 och 300 000 ton av redan i dag, och som är så giftigt att det tar 100 000 år att bryta ned.

Det är synd, för filmen är rolig, snygg och - viktigast - tankeväckande. Och även om regissören inte tar ställning, blir det tydligt för åskådaren: det finns ett problem med kärnkraft som är minst lika stort som olycksrisken. För hur kan vi veta hur situationen på jorden ser ut om 50 000 eller 100 000 år? Hur kan vi garantera att vårt avfall inte orsakar skada för dem som kommer efter oss?

Michael Madsen pratar med forskare, sprängare och projektledare i finska Onkalo, där man bygger ett spektakulärt slutförvaringssystem med tunnlar ned på 700 meters djup.

Alla får ge sin syn på hur man kan hitta Den Permanenta Lösningen, bortom kommande världskrig och naturkatastrofer, och kulturers utplåning (eftersom uranet är ändligt kanske man inte ens vet vad det är om några tusen år). Och det sker i en lättsam ton, ofta med ett leende på läpparna. Kanske är det bara en naturlig reaktion för den som arbetar med något så allvarstyngt, att le åt det?

Både de stiliserade och ibland ödesmättade bilderna och berättartekniken ger filmen en känsla av saga. En gång upptäckte människan elden, och sedan, långt senare, "en ny eld så stark att den inte går att släcka". En forskare jämför slutförvaret med pyramiderna och faraonernas gravar. Som när de hittades väckte en enorm nyfikenhet - något man absolut inte vill ska inträffa där dödligt kärnavfall begravts.

Hur man löst dilemmat i Onkalo - att dels se till att avfallet är säkert förvarat, dels varna för att detta luktlösa, osynliga ämne faktiskt är dödligt - vill jag inte avslöja. Se filmen, är min starka uppmaning.


Elin Dunås

Into Eternity
Produktionsbolag: Atmo Film
Genre: Dokumentär
Regi: Michael Madsen
Premiär: 3 september 2010
Längd: 1 timme 15 min
Tillåten från: 15 år
Visas på: Bio Rio i Stockholm, Kino i Lund, Spegeln i Malmö, Roy i Göteborg
Mer info: www.intoeternitythemovie.com

Se trailern på Youtube:

Kommentarer (0)

Skriv kommentar