Badskumt ger ont i magen

Badskumt, av journalisten och dokumentärfilmaren Katarina Johansson, är en faktastinn bok om ett märkligt bortglömt ämne i miljödebatten. Recensenten Emma Hemström tycker att det är absurt att man måste utbilda sig till kemiprofessor för att känna sig trygg med burkarna och flaskorna i badrummet.

Ont i magen får man av att läsa om vad som gömmer sig i burkarna i badrummet. Hormonförändrande kemikalier som misstänks tidigarelägga flickors pubertet och minska mäns spermaproduktion, parfymämnen som orsakar plötsliga allergiska reaktioner... listan kan göras lång.

Kontentan blir att vi som konsumenter måste bättra på våra kemikunskaper för att aktivt kunna ta ställning till hur pass mycket zinkpyriton och triclosan vi vill dränera våra kroppar med. Och kanske också rannsaka vår ytlighet och våra ideal. Är vi säkra på att tensider och siloxaner gör oss lyckligare, eller ens snyggare? Johanssons återkommande uppmaning lyder: tänk själv! Här gäller devisen kunskap är makt. Makt att påverka och kontrollera vad din kropps utsätts för.

Även den stängda och självreglerande industrin får onda ögat slängt på sig. Hygienbranschens kapitalistiska drivkrafter blundar för miljöförgiftningar, plågsamma djurförsök och hälsovådliga kemikalier. Den skapar ständigt nya "behov" hos konsumenterna och gör vad den kan för att tysta kritiker, lobbyister och småskaliga konkurrenter. Money talks, konstaterar författaren.

Badskumt är en faktastinn bibel för den kemikaliekritiska. Trots, eller kanske på grund av, den gedigna researchen och viljan att ge en fullständig bild av läget, blir nivån lite ojämn. Upplägget förvirrar. Läsaren kastas mellan högt och lågt. Tvärvändningarna mellan torrfakta som ger flashbacks till skolans kemilektioner och grävande journalistik som synar industrin i sömmarna hade funkat bra i en dokumentärfilm. I bokform hade jag föredragit en tydlig distinktion mellan reportagen och hårdfaktan. Det finns risk för att genuint intresserade läsare ger upp någonstans mitt i beskrivningen av akrylamid, resorcinol eller formaldehyd. Ett avskilt "kemiskt uppslagsverk" hade kanske underlättat läsningen och användningen av boken som guide för den kritiske konsumenten.

Tonvikt på branschkritiken istället för konsumentmakten hade känts mer legitimt. Egentligen är det ju fullkomligt absurt att man ska behöva utbilda sig till kemiprofessor för att känna sig hyfsat trygg med produkterna i badrummet. Allergiframkallande, nervskadande och miljöförstörande kemikalier ska inte finnas i min tandkräm eller schampo, punkt slut. Det hade också känts modigt med en mer bestämd uppmaning till självrannsakan gällande våra "behov" av antirynkkrämer och nagelförstärkande medel.

Kemikaliesamhället måste få den status som ett av våra största framtidshot det faktiskt förtjänar. Badskumt är ett vettigt initiativ bland flera (se även Stefan Jarls dokumentär Underkastelsen) som belyser ett problem som ofta hamnar i skymundan. Tiden är (över)mogen att reda upp den sunkiga oreda som råder i hälsovårds- och kemikalieindustrin. Där döljs värre obehagligheter än vad de flesta vet och tror. Branschens skyddsbarriärer får inte längre vara ogenomträngliga.

Emma Hemström

Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg
Katarina Johansson
Ordfront, 2011
254 sidor
ISBN: 978-91-7037-567-5

Vill du vara med i utlottningen av fem exemplar av boken? Läs mer här.

Kommentarer (3)

Skriv kommentar